I've learned that true friendship continues to grow, Even over the longest distance. Same goes for true love.
Vi hade en övning på jobbet för ett tag sen. Avlappningsövning. "Andas med magen och tänk på en situation som gör dig avslappnad och lycklig" Utan att egentligen tänka så ser jag mig sittandes på Lukas rygg. Sittandes på en westernsadel som kostar lika mycket som en thailandssemester med en repgrimma utan bett. Snön faller och hästen och jag andas lugnt.
Långt borta är det förflutna. Med crescendobett och kedjor under spärrgrimman. Jag mår dåligt när jag skriver det, men jag visste inte bättre. Eller så gjorde jag det, men valde att inte se det för att jag älskade sporten. Nu kan jag knappt se sporten på tv, utan att med ord kunna förklara varför.
Det här är ett cresendobett. Tortyr, är ett bättre ord. Lustigt nog var det hipplogutbilningen inom trav som fick mig att förstå att jag inte vill arbeta med travsporten.
Missförstå inte, anledningen till att jag älskade travsporten är att jag vet att det går. Kingen och Afrodite visade. Under rätt förutsättningar går det. Båda hästarna har älskat sporten. Men också farit illa av den. Hur behöver jag inte gå in på. Men kingen är död och Afrodite kommer beta Åbarpsgräs till hon möter samma öde.
Men nu kom jag ifrån mitt ämne. Lukas ska ridas in. Jag kommer vara i Skåne varje helg fram till jul och jag kommer förberedda honom tills dess. På jullovet stitter jag på honom. Lugnt och stilla utan tvång.
Jag kommer andas med magen och Lukas kommer vara glad.
Det finns så mycket bakom detta inlägg att jag egentligen inte vet var jag ska börja och sluta.
Kommentarer
Trackback
