This could really be a good life, a good good life.
Jag var ute med hästarna någon timme nu på förmiddagen och mockade lösdriften och gjorde lite enkla övningar med Lukas. Lukas ska lära sig följa efter mig och stanna och backa efter hur jag rör mig. Han fixade det galant på en gång och fick massa beröm. Jag tog av grimman och han stod en liten stund innan han pep till och drog iväg. Galopperandes och hoppandes runt mig och Afro, som för att säga "Fy fan vad bra jag är! Såg ni?" Sen kom han och mös och fortsatte göra övningarna utan att jag bad honom. Fina fina pojke.
.
.
.
.
.
.
"Kan vi inte öva lite till? Jag ska vara lika duktig denna gången. Jag lovar"
.
.
.
.
Please tell what there is to complain about?
Jag får liksom ingen ordning
...på min sömn. I söndags somnade jag vid 19.30 och sov tungt fram till kl 06.00. Går somnade jag kl 02.00. Idag hade jag kunnat somna nu. Jag kanske borde ha en bättre mat och sov klocka.
Oh. Vad jag vill ha jul. Nu.
.
What a difference a year makes!
När man pluggar i Umeå så får man en inloggning på fronter. Där ska man skapa en egen sida, med bland annat en bild. Så jag satte igång och letade efter en bild på min dator. Och fick en smärre chock. Jag har funderat ett tag om jag verkligen skulle göra ett sånt här inlägg. Mest för att jag inte vet vem som läser, och hur de kommer tolka inlägget. Så låt mig poängtera att det inte handlar om vikten. Utan om mitt knä, och hur mycket jag har kämpat för att först slippa halta (vilket jag faktiskt gjorde till och från för ett år sen) och till sist för att inte ha ont alls.
.
.
Jag gick till flera läkare. Röntgades och kollades. Ingen hittade något fel. Sen lyckades jag få träffa en specialtist i Lund och åkte hem för att träffa honom. Han konstaterade att min sena som går från knäskålen och upp är söndrig. Han berättade att det finns inget "bot" men med viktnedgång och träning skulle jag kunna bli helt symtomfri.
Jag (som kanske inte var som starkast då) hörde bara att det inte fanns något bot. Så det var först efter att min familj stöttade mig att börja träna som jag tog tag i det. Vd höstlovet 2010. Nästan ett år sen.
.
.
1 år och 10 kg senare har jag nästan aldrig ont. Ibland när jag tränar för mycket så kan jag få lite ont men det försvinner om jag tar dt lugnt ett tag. Idag är jag stark, och jag vet att jag har en bit kvar, men jag har inte bråttom. Jag bantar inte, och har inte gjort under det här året. Jag äter efterrätt när det bjuds och äter pizza om jag är sugen. Jag försöker hålla mitt intag av snabba kolhydrater så lågt som möjligt på vardagarna men annars gör jag inget speciellt.
.
Men seriöst. Det var inte vikten som var det viktigaste i den här processen. Det var att slippa ha ont. Om du som läser detta inte är pinnsmal och ser ut som tjejerna i tidningarna så skit i det! Du är fin precis som du är och värd att älskas precis så. Min kropp gick sönder och jag är tvungen att jobba för att vara smärtfri. Thats it. Men jag är rätt stolt över mig själv, if I may say so myself!
All adventures, especially into new territory, are scary
Japp. Då var de två första dagarna på rektorutbildningen avklarade, och en återstår.
Jag är nu fulllärd. Kan allt om skollag och författningskommentarer. Kan utan problem tyda lagar och implementera dessa i mitt dagliga arbete.
Närå. Inte alls faktiskt.
Tydligen ska vi efter träff fyra ha en stor salstenta. Vi är den enda rektorutbildningen som har det. Men det ska väl gå bra. Jag måste ju inte nödvändigtvis tillhöra den "relativt stora skala" som inte klarar tentan.
Prestationsångest. Men, det ska nog gå bra.
.
.
Nu är det i alla fall middag snart. Efter det ska "the gang" gå till O´learys och titta på fotboll och dricka öl. Jag har inte bestämt mig än. Jag tror det räcker med ett glas vin innan och tidigt i säng!
.
Show me your horse and I will tell you what you are
VAD VAR DET JAG SA!?!!?
Wången har under en längre tid gjort en undersökning om huruvida (trav)unghästar behöver kraftfoder, eller om det räcker med ett mycket bra grovfoder. Unghästarna är nu två år gamla och har gått sitt premielopp. Det finns ingenting som tyder på att dessa hästar mår sämre än de som utfodras med kraftfoder, tvärtom. De mår bättre.
.
Oh, vad glad jag blir! Allt jag har lärt mig tyder på att hästar inte ska äta kraftfoder. Förutom dräktiga och digivande ston då. Jag har fått ta emot ofantliga mängder skit för att jag inte utfodrar mina hästar med kraftfoder. I stället lägger jag och föräldrarna en slant på ett riktigt bra grovfoder och jag har haft fantastisk tur där. Mannen min familj köper hösilage av har ett väldigt bra grovfoder. I princip det bästa jag har sett, och jag är tacksam över att vara stamkund hos honom.
Roligt i det här är att mamma och pappa har köpt det här. Pappa läste en bok för något år sen (en av min hippologböcker) och efteråt pratade vi om hur viktigt det är att ha hästar naturligt. Mamma köpte det direkt, men hon har lite större vana.
.
Jag saknar hästarna och hunden vansinnigt mycket när jag är här uppe i norr.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-
.
.
.
.
.
.
Oj, vad fin du blivit på ett halvår Lukas. Gräs does miracles!
.
.
Men jag har mer tur än de flesta, jag vet ju i alla fall var paradiset ligger!
There´s a fire starting in my heart. Reaching a fever pitch, and it´s bring me out the dark
Soffan vann. Åtta bitar sushi och ett glas vin gjorde mig mindre gnällig och hungrig men betydligt mer trött.
.
Jag fortsatte träna, men denna gång på cykel. Löpbandet var nämligen redan taget av en av de andra biträdande, han tränar inför något EM där han åker skidor och har en hund framför sig. Jag kommer inte ihåg vad det kallades, men vi var ju inte på samma träningsnivå. Så, en timme senare och 300 kalorier senare så gav jag upp. Jag tränar i alla fall fem dagar i veckan. Jag vill verkligen inte få ont i knäet igen och just nu ligger jag fem kilo under gränsen där jag börjar få ont. Och jag tänker jobba stenhårt på att stanna under dn gränsen.
.
.
.
Efter lite häng på Arlanda och en kort flygresa "hem till norrland" (som var betydligt kallare) så var jag äntligen i närheten av min soffa igen. Somnade kl nio och vaknade tio i morse, känner mig skönt utvilad.
.
.
Det blev lite shoppning i dag! Nästa vecka börjar ju rektorutbildningen och jag skulle överdriva om jag sa att jag var nervös, men jag vet inte vad som väntar och därför pirrar det lite extra i magen. Vid de tillfällena vet jag att underlättar massa om jag känner mig snygg. Skickade en bild på byxorna till min syster och hon godkände dem.
.
.
Dålig bild, jag vet. Men jag har bara en iphone (sen är jag ju värdelös på det med, men det är en annan diskussion) Men känns inte skjortan och byxorna väldigt "rekorska" eller? Sen blev det lite roligt nagellack och en ansiktmask också. Allt för under 400kr. De ni!
.
Nu har jag två Staropramen på kylning och en liten flaska rött på luftning. Soppa, soffa och filmmys. Imorgon blir det plugg, men inte dag för idag är jag helledig!
.
Om två vekor är jag hemma. Jag längtar vansinnigt mycket. Ibland när jag åker hem med tåg och vi kommer in mot perrongen så kan jag knappt sitta still. Jag hoppar lite upp och ner och tittar ut genom fönstren och det har hänt att ögonen blir lite tårfyllda. Lite så känns det nu. Nu ska jag bara på rektorsmöte, göra bugdeten färdig och ha en massa möte. Sen -en hel vecka i Åbarp!
.
Everyday took an age to go by, which was odd, because days plural went past like a stampede
Det har varit galet mycket jobb denna veckan så det blir lite skralt med blogginlägg, för trötta "livet suger- men jag tuff" inlägg är tråkiga. (Ja, jag är på Blondinbellas sida gällande dispyten mellan henne och Quetzala Blanco)
Så här kommer lite bilder från min vecka. Som visserligen inte är slut än. Det kanske kommer en del 2 på fredag när jag är "hemma i norrland" igen. Eller så somnar jag i soffan.
.
.
Kl fem en morgon gick jag till hotellgymmet och sprang. Blev vansinnig stolt.
.
.
Samma dag gick jag och chefen på en timmeslång promenad, hon tyckte jag hade tagit lite för mycket och köpte godis åt mig. Sånna chefer gillar man!
.
.
Vägen mellan jobb och boende om intresseklubben skulle vilja anteckna.
Imorgon är det möte, men först en timme på löpbandet och långfrukost. Baconet lever farligt imorgon bitti. I dubbel bemärkelse.
God natt!
Whatever you are, be a good one
Jag var och simmade igår. En hel timme blev det och kroppen känns som bly idag, men på ett skönt sätt. Jag åkte och simmade efter jobbet men mellan jobbet och simningen var jag i stan ett tag. Jag sov över hos min chef förra veckan och då tjuvläste jag en bok skriven av en fiskarpojk från Öckerö. En bok om motivation, ledarskap och hur kan kommer dit man vill i livet. Så igår på stan köpte jag boken och satte mig ner med en kopp kaffe och började läsa. Böjan av boken handlar om hur motivation och vilja skiljer vinnare från förlorare. (eller som författaren skrev, vad som skiljer Kicki Danielsson från Madonna men det känns lite elakt tycker jag) Så när jag simmade igår så tänkte jag på det. Med vilja och motivation skulle jag nog kunna simma i en hel timme. Som ett mantra upprepades det i mitt huvud. "Vilja och motivation. Vilja och motivation" Men så började jag tänka. Om jag måste upprepa mitt mantra om och om igen, har jag då verkligen vilja och motivation. När jag simmar så simmar jag ganska fort (allt är relativt) och kan ofta simma ifrån betydligt mer vältränade människor. Jag blir trött som en gnu, men jag saktar inte ner. Varför då egentligen? Jo, efter ett väldigt kort experiment igår där jag tog rygg på en gammal dam som simmade i snigelfart kom resultatet. Jo,resultat blev att jag sjönk. Min snabba hastighet är alltså ren och skär överlevnadsstategi.
Nåja. Med vilja och motivation kastar jag mig i alla fall in i helgen.
Jag ska dammsugna min lägenhet. Och äta popcorn.
Madness is what you demonstrate
And that's exactly how anger works and operates
Man, you gotta have love just to set it straight
Take control of your mind and meditate
Let your soul gravitate to the love
Mormor sa att hon trodde på kärleken och kärleken gör ju inget ont.
Jag måste komma ihåg det när jag står där framme vid den vita tavlan, och när jag sitter på mina möten.
Det finns så mycket ilska och hat här i världen.
Men, någon ska ju vara motpolen.
Fast sen ibland när kärleken liksom tar slut eller tröttheten blir lite för påtaglig, då brukar jag tänka på ett av mina favoritcitat, och helt plötsligt blir det lite mer humor i världen.
"När jag hör någon sucka "livet är hårt" är jag alltid frestad att säga "jämfört med vad?""
Jag hugger I sten, men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Trött men taggad. Är "hemma-i-norrland" för första gången på en och en halv vecka. Tittar lite längtansfullt mot min säng som ser väldigt lockade ut just nu. Restan av veckan ska jag vara i Övik och helgen består av rektorsutbildningsplugg. Nästa vecka är det Sandviken och ledningsmöte i Uppsala. Men fantastisk som jag är har jag redan bokat tvätttid i helgen, så livet löser sig nog ändå. Nu förtiden kräver det där med tvättning av kläder massiv planering. Jag är ju aldrig på ett ställe mer än ett par dagar.
Sjukt kaffesugen är jag med, men det känns som en dålig idé. Jag ska sova i ett snarkfritt rum för första gången på flera dagar och behöver min sömn.
På tal om det, sov gott mina vänner.
