Johanna.

Nystart och så vidare

Buck Brannaman

Do not confuse motion and progress. A rocking horse keeps moving but does not make any progress

Ja, förlåt.

Det har varit vansinngit mycket jobb de senaste veckorna. Det, plus rektorsutbildning, gör att min tid för bloggande har varit minimalt.

.

Jag har beställt min julbok!

.

.

Jag har sedan hippologutbildningen funderat mycket på modern hästhållning. Jag vet inte om vi gör det bästa för hästarna. Jag är övertygad om att lösdrift är överlägset för hästarna. Jag ser det på mina hästar. De mår bra, är inte förkylda och ser allmänt lyckliga ut.

Men det finns ju en aspekt till. Männniskan anväder bett, inspänningstyglar, sporrar, pisk, check och en massa annan skit som gör att hästen tvingas i onaturliga former. Hästen är ett flockdjur, och det ligger inte i dens natur att protestera.

Men när den stora massan väljer dessa medel av tvång finns det personer som kan göra samma sak, på mindre tid, utan tvång. Jag har länge följt Monty Roberts och varit på alla hans clinics i Sverige. Hans arbete är fantastisk. På senare tid har jag även böjat följa Buck Brannaman. De började med att jga läste hans två böcker The faraway horses, och Believe. För någon månad så kom hans dokumentär "Buck" ut. Jag rekommenderar den varmt.

Jag sedan ett kort tid börjar använda deras metoder på Lukas och det har gett resultat. Det finns ju en annan väg. Värt att utforska.

.

What doesn´t kill you make you stronger!

Eller psykotisk. Vilket tydligen utseendemässigt är samma sak för mig.

Hard work, work!

Försöker finna och förstå, komma så nära det går

Alternativt;morgonfordring helt enkelt.

Jag morgonfodrade i morse så att pappa skulle kunna ligga och dra sig för en gångs skull. Passade på att borsta av hästarna medans de lite fridfullt stod och tuggade. Ställde mig på en sten och hoppade lite brevid Lukas för att se om han reagerade (som en del i förberedelserna för inridningen). Han bara tittade på mig suckade som för att säja "Ja men stå du där och hoppa som en tok, så äter jag så länge"

I´ll never telll!

Jag ska på hemligheter i dag. Tar på mig min bästa ninjadräkt och smyger till stan.

I've learned that true friendship continues to grow, Even over the longest distance. Same goes for true love.

Vi hade en övning på jobbet för ett tag sen. Avlappningsövning. "Andas med magen och tänk på en situation som gör dig avslappnad och lycklig" Utan att egentligen tänka så ser jag mig sittandes på Lukas rygg. Sittandes på en westernsadel som kostar lika mycket som en thailandssemester med en repgrimma utan bett. Snön faller och hästen och jag andas lugnt.

Långt borta är det förflutna. Med crescendobett och kedjor under spärrgrimman. Jag mår dåligt när jag skriver det, men jag visste inte bättre. Eller så gjorde jag det, men valde att inte se det för att jag älskade sporten. Nu kan jag knappt se sporten på tv, utan att med ord kunna förklara varför.

Det här är ett cresendobett. Tortyr, är ett bättre ord. Lustigt nog var det hipplogutbilningen inom trav som fick mig att förstå att jag inte vill arbeta med travsporten.

Missförstå inte, anledningen till att jag älskade travsporten är att jag vet att det går. Kingen och Afrodite visade. Under rätt förutsättningar går det. Båda hästarna har älskat sporten. Men också farit illa av den. Hur behöver jag inte gå in på. Men kingen är död och Afrodite kommer beta Åbarpsgräs till hon möter samma öde.

Men nu kom jag ifrån mitt ämne.  Lukas ska ridas in. Jag kommer vara i Skåne varje helg fram till jul och jag kommer förberedda honom tills dess. På jullovet stitter jag på honom. Lugnt och stilla utan tvång.

Jag kommer andas med magen och Lukas kommer vara glad.

Det finns så mycket bakom detta inlägg att jag egentligen inte vet var jag ska börja och sluta.

I have opinions of my own -- strong opinions -- but I don't always agree with them

Mitt liv är verkligen av eller på. Full gas eller ingen enegi. Tyvärr är jag ju sjuk och går på sparlåga just nu. Utan att gå in på detaljer så var det verkligen fel vecka att gå på sparlåga.
Men det har gått bra. Så jag skulle vilja unna mig något. Men vad? Det ska vara billigt och jag ska inte gå upp i vikt av det. (för egentligen skulle jag vilja köpa en bit (200g) choklad och bara trycka i mig, förstår ni hur gott det skulle vara?)
Så har ni några idéer? Helst ätbart. Helst choklad. Eller cola. Eller chips. Eller alla tre.
Mmmmm choklad.

Nothing in the world is friendlier than a wet dog

"Sluta ta kort på monsterna och busa med mig!"

Hunden blev lite avis idag. Ville ha lite ensamtid med mig. Men jag är ju inte omöjlig. Alls.

Det har varit en sån där toppendag hittills. Jag har lite ont i halsen. Sådär så att det är en dålig idé att motionera men man är tillräckligt pigg för att göra allt annat. Perfekt, min kropps sätt att säga ifrån? "Oy! Ta det lugnt! 110% fungerar inte i oändlighet. Relalalalaxa!"

Nu ska jag hem till morfar och umgås lite med honom medans mamma lagar levergryta så han har lite (mycket) mat. Jag hoppas på att få titta på kort på mormor och kanske få med mig något hem som var hennes. För jag har ingenting som var mormors. Usch, det låter nog mer sorgset än vad det känns. Känns mest....varmt. Faktiskt.

Sen har morfar bryggkaffe också. Bara det liksom.

This could really be a good life, a good good life.

Jag var ute med hästarna någon timme nu på förmiddagen och mockade lösdriften och gjorde lite enkla övningar med Lukas. Lukas ska lära sig följa efter mig och stanna och backa efter hur jag rör mig. Han fixade det galant på en gång och fick massa beröm. Jag tog av grimman och han stod en liten stund innan han pep till och drog iväg. Galopperandes och hoppandes runt mig och Afro, som för att säga "Fy fan vad bra jag är! Såg ni?" Sen kom han och mös och fortsatte göra övningarna utan att jag bad honom. Fina fina pojke.

.

.

.

.

.

.

"Kan vi inte öva lite till? Jag ska vara lika duktig denna gången. Jag lovar"

.

.

.

.

Please tell what there is to complain about?

Jag får liksom ingen ordning

...på min sömn. I söndags somnade jag vid 19.30 och sov tungt fram till kl 06.00. Går somnade jag kl 02.00. Idag hade jag kunnat somna nu. Jag kanske borde ha en bättre mat och sov klocka.

Oh. Vad jag vill ha jul. Nu.

.

What a difference a year makes!

När man pluggar i Umeå så får man en inloggning på fronter. Där ska man skapa en egen sida, med bland annat en bild. Så jag satte igång och letade efter en bild på min dator. Och fick en smärre chock. Jag har funderat ett tag om jag verkligen skulle göra ett sånt här inlägg. Mest för att jag inte vet vem som läser, och hur de kommer tolka inlägget. Så låt mig poängtera att det inte handlar om vikten. Utan om mitt knä, och hur mycket jag har kämpat för att först slippa halta (vilket jag faktiskt gjorde till och från för ett år sen) och till sist för att inte ha ont alls.

.

.

Jag gick till flera läkare. Röntgades och kollades. Ingen hittade något fel. Sen lyckades jag få träffa en specialtist i Lund och åkte hem för att träffa honom. Han konstaterade att min sena som går från knäskålen och upp är söndrig. Han berättade att det finns inget "bot" men med viktnedgång och träning skulle jag kunna bli helt symtomfri.

Jag (som kanske inte var som starkast då) hörde bara att det inte fanns något bot. Så det var först efter att min familj stöttade mig att börja träna som jag tog tag i det. Vd höstlovet 2010. Nästan ett år sen.

.

.

1 år och 10 kg senare har jag nästan aldrig ont. Ibland när jag tränar för mycket så kan jag få lite ont men det försvinner om jag tar dt lugnt ett tag. Idag är jag stark, och jag vet att jag har en bit kvar, men jag har inte bråttom. Jag bantar inte, och har inte gjort under det här året. Jag äter efterrätt när det bjuds och äter pizza om jag är sugen. Jag försöker hålla mitt intag av snabba kolhydrater så lågt som möjligt på vardagarna men annars gör jag inget speciellt.

.

Men seriöst. Det var inte vikten som var det viktigaste i den här processen. Det var att slippa ha ont. Om du som läser detta inte är pinnsmal och ser ut som tjejerna i tidningarna så skit i det! Du är fin precis som du är och värd att älskas precis så.  Min kropp gick sönder och jag är tvungen att jobba för att vara smärtfri. Thats it. Men jag är rätt stolt över mig själv, if I may say so myself!

All adventures, especially into new territory, are scary

Japp. Då var de två första dagarna på rektorutbildningen avklarade, och en återstår.

Jag är nu fulllärd. Kan allt om skollag och författningskommentarer. Kan utan problem tyda lagar och implementera dessa i mitt dagliga arbete.

Närå. Inte alls faktiskt.

Tydligen ska vi efter träff fyra ha en stor salstenta. Vi är den enda rektorutbildningen som har det. Men det ska väl gå bra. Jag måste ju inte nödvändigtvis tillhöra den "relativt stora skala" som inte klarar tentan.

Prestationsångest. Men, det ska nog gå bra.

.

.

Nu är det i alla fall middag snart. Efter det ska "the gang" gå till O´learys och titta på fotboll och dricka öl. Jag har inte bestämt mig än. Jag tror det räcker med ett glas vin innan och tidigt i säng!

.

Show me your horse and I will tell you what you are

VAD VAR DET JAG SA!?!!?

Wången har under en längre tid gjort en undersökning om huruvida (trav)unghästar behöver kraftfoder, eller om det räcker med ett mycket bra grovfoder. Unghästarna är nu två år gamla och har gått sitt premielopp. Det finns ingenting som tyder på att dessa hästar mår sämre än de som utfodras med kraftfoder, tvärtom. De mår bättre.

.

Oh, vad glad jag blir! Allt jag har lärt mig tyder på att hästar inte ska äta kraftfoder. Förutom dräktiga och digivande ston då. Jag har fått ta emot ofantliga mängder skit för att jag inte utfodrar mina hästar med kraftfoder. I stället lägger jag och föräldrarna en slant på ett riktigt bra grovfoder och jag har haft fantastisk tur där. Mannen min familj köper hösilage av har ett väldigt bra grovfoder. I princip det bästa jag har sett, och jag är tacksam över att vara stamkund hos honom.

Roligt i det här är att mamma och pappa har köpt det här. Pappa läste en bok för något år sen (en av min hippologböcker) och efteråt pratade vi om hur viktigt det är att ha hästar naturligt. Mamma köpte det direkt, men hon har lite större vana.

.

Jag saknar hästarna och hunden vansinnigt mycket när jag är här uppe i norr.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

-

.

.

.

.

.

.

Oj, vad fin du blivit på ett halvår Lukas. Gräs does miracles!

.

.

Men jag har mer tur än de flesta, jag vet ju i alla fall var paradiset ligger!